Efter Internet of Things. Nu kommer Internet of Materials. Ett digitalt område som med en internationell standardisering kan bli viktigt när det gäller framtidens cirkulära ekonomi.
I ett cirkulärt kretslopp är spårbarheten viktig för att veta hur en produkt ska kunna tas om hand på bästa sätt. Men hur tas en komponent bäst tas isär vid återvinning? Svaret på den frågan kan Internet of Materials komma att ge. Bakom detta ligger den svenska forskaren Raul Carlsson. Idén kom när han med hjälp av digital märkning insåg potentialen i att använda den nya tekniken för att spåra gjutgods i metall.
– Vi insåg snart att de här behoven var generella och inte bara begränsade till gjuteriindustrin. Kollegorna inom textilindustrin brottades ju med liknande dilemman, när det gällde återvinning av allt från rockar till strumpor.
Med Internet of Materials kan man – utöver att underlätta återvinning – bland annat också göra det möjligt att kontrollera sanningshalten i olika påståenden.
– Om vi köper en mobil ska vi kunna vara säkra på att den inte innehåller ämnen som till exempel kobolt, hämtade från någon oetisk gruvbrytning i Kongo. Och när det fossilfria hybrit-stålet väl börjar produceras blir det en viktig konkurrensfaktor att kunna urskilja det stålet, från det identiskt lika stål som har framställts på traditionellt vis.
Även när produkter och komponenter ska kvalitetstestas och när reparatören behöver information om hur något lättast tas isär kommer Internet of Materials in i bilden. Viktigt då att den sårbara informationen har ett globalt, standardiserat och öppet tillgängligt format, som gör den lätt att tolka.
– Egentligen är det här inget nytt, säger Raul Carlsson. Lösningen används redan inom många områden, inte minst i olje- och flygindustrin. Nu behöver vi skala upp processen och visa på hur den ska kunna tillämpas även för billigare produkter och på massmarknaden.
