I en trendanalys i tre delar tittar Miljö Online närmar på begreppet klimatpositiv ur ett bolagsperspektiv. I den tredje och avslutande delen gör vi en sammanfattande reflektion och analys.

Att företag kan tycka det är lockande att använda begreppet klimatpositiv i marknadsföringen är lätt att förstå. Hur kan det vara fel att ha en verksamhet som är positiv för klimatet? Ur marknadsföringsperspektiv låter det som ett dröm-scenario.

Men det finns en hake.

Företagen vill förstås fortfarande att vi konsumerar de varor och tjänster som de producerar och det kan ju knappast vara positivt för klimatet, eller?

All produktion ger oundvikligen upphov till utsläpp av växthusgaser. Och ju mer ett företag producerar desto mer utsläpp ger det upphov till. Vi kan exemplifiera med Max Hamburger. I en analys av sitt klimatarbete skriver Max att bolaget de sista 17 åren fördubblat sin omsättning ungefär vart fjärde år. Samtidigt har företagets totala klimatutsläpp också ökat, från 95 000 ton CO2 2013 till 135 000 ton 2017. Dock hävdar Max att det viktiga är att man lyckats minska sin klimatpåverkan per tjänad krona med 10 procent (2016) och 5 procent (2017).

Ett annat sätt att mäta är, som Kaj Török hållbarhetschef på Max, påpekar, att utsläppen totalt sett minskar de i den genomsnittliga måltiden som intas på deras restauranger. 

– Man kan inte kolla på Max utsläpp utan det är utsläppen från den genomsnittliga måltiden som måste minska, säger Kaj Török.

Även Ikea vill växa. Prognosen är att till 2030 bli tre gånger större än i dag, främst på tillväxtmarknader som Kina och Indien. Samma år – 2030 – ska man vara ett klimatpositivt bolag.

För att lyckas hoppas Ikea minska utsläppen från inköpta varor och tjänster i scope 3, där 96-97 procent av bolagets totala klimatpåverkan finns, med minus 70 procent per produkt. Men tillväxten gör att Ikeas totala klimatavtryck inte beräknas minska med mer än 15 procent i absoluta tal i hela värdekedjan (scope 1, 2 och 3).

För att lyckas nå sitt mål om att bli klimatpositiva säger Ikea att man dels vill skapa CO2-sänkor i den egna värdekedjan, dels utnyttja så kallade ”avoided emissions”, bland annat då i form av utsläppsminskningar som kunder gör som köper Ikeas produkter,

Bolagen själva vill förstås att kunderna ska köpa deras produkter och givetvis då också att det ska vara positivt för klimatet. Ett sätt är då att ha produkter som ger så lågt klimatavtryck som möjligt, som Max växtbaserade hamburgare, eller Ikeas solceller eller ledlampor.

Här finner vi ett centralt problem som i princip alla företag brottas med. Givetvis vill i princip vartenda bolag att omsättningen ska öka och verksamheten växa. Men då ökar också i de allra flesta fall också utsläppen. Visst kan man hävda att man är ett klimatpositivt bolag och samtidigt öka sina utsläpp – det är ju två olika saker. Men om man ökar utsläppen måste man också i motsvarande grad kompensera för dem. Mer om det längre fram.

Idag är det fritt fram att använda begreppet klimatpositiv som man vill. Det är upp till varje företag eller verksamhet, att definiera detta.

Men för att ge begreppet större legitimitet vill nu Ikea, H&M och Max ta fram en standard för att definiera begreppet klimatpositiv. En standard som man så småningom hoppas ska bli global.

Deltar i samtalen kring standarden gör även WWF. Stefan Henningsson, senior rådgivare inom klimat, energi och innovation på WWF, menar att åtminstone några punkter bör ingå i för de bolag som aspirerar på att vara klimatpositiva.

Att sätta mål i enlighet med Science Based Targets riktlinjer för max 1,5 graders uppvärmning är en rimlig utgångspunkt. Vidare bör bolagen överkompensera för de utsläpp som ändå sker. Bolagen bör också påverka sina kunders val. ”Det är helt centralt”, säger Stefan Henningsson.

Huruvida klimatpositiv är ett ord som bör användas i marknadsföring råder det delade meningar om bland forskare och experter, vilket vi såg i del två av trendanalysen.

Något som de flesta är överens om är att det inte är ok att som bolag använda klimatpositiv i marknadsföringen för att försöka få det att se ut som att om vi köper varor eller tjänster av företaget, så minskar det klimatutsläppen. Nina Ekelund och Nils Westling på Hagainitiativet menar att det till och med kan vara direkt vilseledande för konsumenterna.

I våras fälldes Max just av den anledningen av Reklamombudsmannen (RO), då man i en reklamfilm använde slogan ”För varje tugga hjälper du till att rädda klimatet”. RO ifrågasatte inte att Max kallade sin meny klimatpositiv, eller deras arbete med klimatkompensation i sig, men menar att Max inte presenterat några bevis för att klimatkompensation – i ett längre perspektiv – har samma effekt som minskade utsläpp. Nämnden ifrågasätter därför om beräkningarna av den gjorda klimatkompensationen kan jämställas med klimateffekten som följer av minskade utsläpp av växthusgaser. Du kan läsa mer om fällningen i Miljö Online Professional.

Därmed är vi inne på frågan om transparens. Hur kan vi vara säkra på att projekten för klimatkompensation (oftast trädplantering), är hållbara och binder koldioxid under mycket lång tid? Sanningen är att vi inte kan vara det till 100 procent, även om det handlar om certifierade projekt genom exempelvis Gold Standard eller Plan Vivo. Det finns alltid saker som inte ens certifieringsorganen styr över. Skogar kan byta ägare och huggas ner, eller bli angripna av skadedjur, sjukdomar, torka och bränder. Trädplanteringarna kan också vara problematiska ur ett socialt perspektiv. En viktig fråga är hur certifieringsorganen säkrar att bevaka klimatnyttan av den uppväxande skogen över tid. Finns det en risk att intresset så småningom svalnar, när fokuset flyttas över till nya projekt?

Kanske borde de företag som vill klimatkompensera överväga alternativa typer av investeringar, som är mindre riskfyllda än skogsplantering. Till exempel i förnybar energi som vindkraftverk eller solpaneler. Eller att köpa utsläppsrätter och låta makulera dessa.

– Klimatkompensation är inte lösningen, med det är något man kan göra under en övergångsperiod när man inte kan låta bli att genomföra aktiviteten. I bästa fall minskar det klimateffekterna av det man gör, men det är svårt att räkna med exakthet, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet. till Dagens Nyheter.

Ännu så länge är det mycket få bolag som pratar om att bli klimatpositiva. Ett nytt initiativ som tagit sig an uppgiften att lista klimatpositiva produkter, Clipop.org, har mer än ett år efter starten fortfarande bara tre företag på listan: svenska Max och GodEl, samt bildelningstjänsten Mevo.

Kanske är det så att många företag är försiktiga då de ser en fara i att gå ut och lova någonting som i ett senare skede visar sig vara svårt att hålla. Det är ju inte så roligt att först gå ut och säga att man ska bli positiv för klimatet, och sedan inte kunna leverera. Det kan också vara så att man inväntar klarare riktlinjer eller en standardisering för begreppet.

Framtiden får utvisa om de som ändå vågar, kommer att lyckas.