Svenska företag, som Max Burgers, Ikea och H&M går i bräschen får att bli klimatpositiva. Frågan är om det är en rimlig målsättning eller om bolagen riskerar bakslag på vägen? I en trendanalys i tre delar tittar vi närmare på begreppet klimatpositiv ur ett bolagsperspektiv. I den andra delen ger några experter sin syn på saken.

Lars Zetterberg, klimatexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet, är tveksam till begreppet klimatpositiv. Att vi ska äta fler hamburgare för att minska klimatpåverkan genom att plantera träd som tar upp koldioxid, som Max marknadsför sig med, tycker han känns som ett konstigt budskap. ”Vi behöver ju både äta mindre kött och skapa sänkor, till exempel genom att plantera träd”, säger han till tidningen Resumé.

Lars Zetterberg tycker att företagen i första hand borde städa framför egen dörr och minska de egna utsläppen, innan de börjar klimatkompensera. Han förordar också att företagen, så länge det inte finns en allmänt accepterad definition av begreppet klimatpositiv, använder ordet klimatkompensation.

Lisen Schultz, forskare och programdirektör på Stockholm Resilience Center, är också avvaktande till begreppet klimatpositiv, som hon menar måste användas med ”eftertanke och transparens”. Lisen Schultz menar att klimatkompensation ska ses som en sista utväg för de utsläpp man inte kan förhindra. Det får aldrig bli en ursäkt för att inte i första hand minska sina egna utsläpp.

Lisen Schultz pekar också på risken att de trädplanteringsprojekt som klimatkompensationen sker i, inte binder så mycket koldioxid och så länge som planerat. Hon tycker också att man som konsument behöver bli mer aktiv och ställa frågor direkt till bolaget det gäller, vad de menar med klimatpositiv och kanske också till den organisation de använder för att kompensera sina utsläpp.

I en intervju med Veckans Affärer säger hon vidare att företag inte enbart bör stirra sig blinda på växthusgaser utan tänka bredare, ur ett ekosystem-perspektiv.

”När vi utarmar och förorenar ekosystemen minskar deras förmåga att fånga upp växthusgaser. Så det är jätteviktigt att man inte minskar växthusgasutsläppen på bekostnad av andra planetära gränser. Om man till exempel går från fossila bränslen till bioenergi men producerar den på ett ställe som tidigare hade stor biologisk mångfald riskerar man en nettonegativ effekt. Därför skulle jag vilja lansera begreppet eller ambitionen planetpositiv.”

Wim Carton, forskare på centret för hållbara studier vid Lunds universitet, säger att det enda sättet att vara helt säker på att undvika utsläpp också är det mest uppenbara: att inte äta hamburgaren eller att inte ta flyget, snarare än att klimatkompensera för dessa varor och tjänster.

Nina Ekelund, generalsekreterare för Hagainitiativet (bilden överst) och Nils Westling, forskningskoordinator, menar i en debattartikel i Aktuell Hållbarhet att det behövs en uppsträckning kring begreppet klimatpositiv. Uttrycket används allt oftare i marknadsföring, men konsumenterna vet troligen inte vad det innebär att köpa en klimatpositiv vara eller tjänst.

De minusposter som företag använder kan använda i koldioxid-beräkningar i syfte att bli klimatpositiva handlar idag om tre saker, förklarar Nina Ekelund och Nils Westling:

  • negativa utsläpp, det vill säga att skapa kolsänkor
  • att undvika utsläpp, t e x genom att tillhandahålla tjänster som gör att kunder kan minska sina utsläpp
  • att köpa in klimatkompensation

Debattörerna konstaterar att endast negativa utsläpp kan bidra till att minska mängden växthusgaser i atmosfären – det kan inte undvikna utsläpp göra och de är dessutom svåra att beräkna.

Nina Ekelund och Nils Westling menar att om företag använder marknadsföring av klimatkompensation för mer än 100 procent av en produkts utsläpp, i syfte att få varor och tjänster att framstå som klimatpositiva, så kan det vilseleda konsumenterna. Det finns en risk de tror att produkterna de köper är positiva för klimatet och på något sätt bidrar till mindre utsläpp, trots att de tvärtom kan ge höga bruttoutsläpp av växthusgaser.

Åsa Myrdal Bratt, varumärkesexpert med fokus på hållbarhet, ser en fara i att använda begrepp som klimatpositiv och göra en stor sak av det. Hon föredrar den mer ödmjuka strategi som Ikea visar prov på, att bygga upp en mycket stor kompetens kring hållbarhetsfrågor, men ändå vara försiktiga med hur man kommunicerar det.

– Man måste berätta vad man gör, men vara försiktig med hur man kommunicerar kring det och visa viss ödmjukhet. Show don’t tell är också ett sätt att kommunicera, säger Åsa Myrdal Bratt till Resumé.